Att leva eller bara existera 3

Eduard Wagner
Det kan mycket väl vara så att boken blev lite rejäl, det som står där, men allt hände som det står där. Visst finns det många memoarer och det är kanske de där man kan säga att det var ett normalt liv, men det här är också synen på hur jag upplevde min tillvaro. Men det betyder inte att jag skyller på någon i min omgivning eller liknande, utan snarare att allt bygger på mina egna beslut. På den tiden kunde jag inte bedöma om de hade rätt eller fel, utan först efteråt. 95 % av tiden bestämde jag mig för att göra det på det sättet. Huruvida jag skulle ha fått höra något är en annan fråga. Men det som säkerligen kommer att finnas med mig till slutet av mitt liv, oavsett form, är att en person tänker på någon annan med karaktärsmord för att kanske ge sin karriär en impuls. Om vid den tidpunkten fakta och inte uppskattningar hade förts vidare som fakta från ekonomi till rättsväsendet, hade mitt liv förmodligen tagit en annan kurs. Även om det visade sig att jag gjorde mig skyldig till några lagöverträdelser av denna anledning, är jag övertygad om att jag kommer att vara oskyldig till slutet av mitt liv. Jag bestämde mig för att skydda min son med mitt förhållningssätt. Du får tycka vad du vill nu, jag har bestämt mig för rätt väg, annars kanske min son inte lever idag. Jag kan inte nödvändigtvis svara på om jag är nöjd med mitt nuvarande liv eller inte, för jag tror att det är en väldigt personlig synpunkt. Jag är glad. Varför? Å ena sidan går min tillvaro nu lugnt till skillnad mot vad jag redan kunde uppleva, å andra sidan är jag väldigt glad att jag kunde bli av med mitt beroende som följt mig i över 3 decennier. Jag vet inte hur det gick till 2014. Var det en högre makt eller var det så att jag var närmare självmord än jag ville erkänna för mig själv. Hur som helst, jag ifrågasätter det inte. Kanske är det hela jag ger en upplevelse som kan vara till nytta för det ena eller det andra. Men det betyder inte att jag fördömer det jag skulle ha upplevt, nej